Åsakarins naveljävel

när jag fyllde år fick jag en ledinDVD av anna och sofi, som en liten förlängning på skämtet när "gilla läget" blev helgens låt. idag tyckte stefan och jag att det var dags att kika på den. vi har häpnat. men kvällens riktigt starka obehag kom när ledin kläckte det här fina visdomsordet:

"Jag tycker ju att det är lite synd om oss killar, för vi springer ju hela tiden
omkring och ska försöka hitta en anledning till varför vi lever, medans kvinnorna
vet varför dom...dom ska föra släktet vidare, det är en stor lycka, det kanske är
därför vi grabbar börjar spela gitarr...inte vet jag..."

men tack då tomas. då vet jag vad meningen med mitt liv är! jag tror jag har ägglossning nu, så det är väl bara att köra? och om jag skulle komma på att jag inte vill ha barn.. då kan jag ju alltid byta kön och börja spela gitarr. eller? inte vet jag.
jaja. viktigast: det är synd om killarna. låt dem vara ute och lira och göra sin grej medans vi kvinnfolk står hemma jämt med barn upp till öronen och hushållet uppepå. det är ju en stor lycka.

Det finns många som tycker att en hel dag i sängen med en dator i knäet är  a waste of time. Helt meningslös dag. Jag ska försöka att inte bry mig om det. Jag ska försöka tänka att allt jag tycker är kul faktiskt är meningsfullt. Anledning; annars kommer jag fortsätta ha ångest över folk i min omgivning och deras aktiva liv.

Sen ska jag sudda ut den här listan ur mitt huvud:

En meningsfull aktivitet är något som...

- kan imponera på andra
- förändrar världen, även om det bara är en liten smula (vi har ju hört historien om pojken och snäckorna)
- är bra för den fysiska hälsan
- är värt att lägga in på bilddagboken.se

och ersätta det med:

En meningsfull aktivitet är något som...

- jag tycker är kul.

Sen ska jag börja på Kultur-Drama i höst och känna efter. Är teater något jag vill pyssla med för att det är en av få saker andra blivit imponerad av mig för, eller är det för att jag verkligen tycker att det är kul? Inte kul = försöka hitta nåt nytt jag vill göra av  mitt liv.

jag är jävligt, jävligt trött på att vara jag nu, faktiskt.

 << DET HÄR ÄR JAG NÄR JAG TRIVS. Plats: Sommarstugan i Dalarna. Sällskap: Mamma och Stefan. Väder: Ljum sommarkväll. Klädsel: Velour, velour, velour, gummistövlar och mormors gamla långkofta. Tillstånd: Mätt och belåten och full av ro.

Jag tänkte att det får bli Göteborg hela augusti, men nu har jag ångrat mig och kommer åka tillbaka en gång till innan skolan börjar. Jag hoppas att Stefan kan komma med! Då blir det finast. I stugan är det så gott som knäpptyst. Det finns inget rinnande vatten och ingen el. Kissar gör man i blåbärsriset, och så tvättar man händerna i sjövatten efteråt. All tvättning gör man i sjön. Det är kallt och friskt. Det doftar skog överallt, och man kan sitta naken i en solstol och läsa i hundra timmar om man vill. På kvällarna spelar man Den försvunna diamanten. Det gör inget om jag förlorar (fastän jag är världens sämsta förlorare.) När man går ut och nattkissar igen kan det hända att man krockar med en räv. Och så kan man bada och plaska med mamma och morbrors gamla cyklop. Det är roligt! Och jag behöver det. Som fan.

För den där stressen i kroppen har härjat i över ett år nu. Nästan två. Kanske mer. Med en kulmen förra sommaren när jag blev totalknockad och inte fungerade alls men blev lite räddad av en segling i några dagar. Jag vet inte hur det kommer att bli att gå i skolan. Jag vill så hemskt gärna! Men jag kommer att behöva ta det så oerhört lugnt. Så oerhört o e r h ö r t lugnt. Det är mycket reparation kvar. Min självbild är fortfarande inte så snäll.

Men jag klarade eldprovet! Arvikafestivalen. Jag överlevde femtioårskalaset också. Människor överallt hela tiden. Men det gick bra. Ingen panik. Då borde jag klara människor på en skola också.

Nu ska jag gå till ICA Maxi och köpa en cykelhjälm! Snart kommer Stefan hem, och då ska vi inviga våra cyklar.

                     


Här är min och Stefans midsommar, sammanfattad i bilder som tyvär blev väldigt suddiga när jag la upp den här. Man kan sammanfatta midsommarn med fridfull förmiddag och härligt pubbig eftermiddag/kväll!

Vi börjar i Mölnlycke med en liten tur tillsammans med Sofia, Robin och Ivar till Råda Kyrka där man kan klappa djur och äta medhavd smörgås. 
1: Här är det Sofia, Stefan och jag som tuggar.
2: Höns tycker om smulor. Jag och Ivar matar några med min macka.
3: Jag minns hur fint det var att ha en kanin. Min hette Morris och var vit och fin och Anna (lillasyster) blev allergisk, förstås.

Sen åkte vi hem för att väcka Magnus som låg och sov framför Desperate Housewives i vår soffa efter en sen natt på stan. Efter en stund slöt Lisa och Sofi upp, och vi begav oss till Näckrosparken och Stefans vänner för häng. I Näckrosparken kan man hitta på lite allt möjligt.

4: Man kan klättra upp på en faktiskt jättehög staty (den är det, men det syns inte.) och pussas med Stefan! (Men bara om man heter Åsa!!! Annars får man göra det utan pussar.)
5: Man kan socialisera i solskenet, eller varför inte spela krocket? Göra en omöjlig bana, rulla nerför en slänt innan varje slag, och fuska sig blå så att det blir lite dålig stämning..
6: Vi hittade en fin affisch som informerade oss om att Ulf Lundell kommer till stan. Vi var några stycken som inte tycker om Ulf Lundell.
7: Efter midsommarbrasan samlades alla inblandade pyromaner för att beskåda sitt verk. Från vänster: Lisa i beiga dojjor, Stefan och Magnus i fuskconverse, Sofi i sina b ä s t a krocketskor, och slutligen jagi svarta dosor.

Kvällen avslutades i samma pubbiga anda som eftermiddagen förlupit med hopp in i buskar. Sen frossade jag och Stefan i jordgubbar och såg ett avsnitt DHW. snart har vi klämt hela första säsongen!

... och så över till annat..
 
Jag mår mycket bättre nu. Och jag vet vad jag ska göra i höst. Efter att ha deppat över mina hiskeligt låga poäng från gymnasiet som inte tar mig någonstans i högskolevärlden, och funderingar över om jag egentligen vill hålla på med teater, känns KD på Wendelsberg som ett utmärkt val! Jag får prova om det här med teater fortfarande är min grej i 12 timmar i veckan, och återstående tid får jag läsa lite ämnen jag kan behöva. Jag ska satsa stenhårt och få en fyra, är min plan, och på så sätt öppna lite nya dörrar. Det känns som att det kommer bli ett precis lagomt år, och att jag kommer få utrymme att hämta mig en aning. Och så kommer Stefan gå på skolan, det är fint. Och Anna-Karin Lodetti! Den 28e smäller det. Jag vet att det är nördigt, men jag har saknat känslan av att skriva anteckningar i ett alldeles nytt kollegieblock med en sprillans gul blyertspenna...

Min psykologtant är snäll och oerhört proffsig och kompetent, men försäkringskassan drömmer jag mardrömmar om på nätterna. Ute regnar det, men det gör inte så mycket. Då får jag och Stefan spela Silent Hill 4 utan att ha dåligt samvete.

Finns det någon som känner nån snäll liten tant som har en hund hon inte orkar gå ut med? Det skulle vara det bästa i världen. Jag behöver komma ut lite lagom. Gärna med stövlar på fötterna i nåt slags skogsområde.

Nu ska jag äta choklad och läsa en riktigt pinsam deckare från 60-talet med världens mest förlegade kvinnosyn som jag köpt för fem blanka enkronor. Det värsta är att det är en kvinna som har skrivit den! Nu måste jag läsa ut den för att se om hon är ironisk. Annars är risken att boken går samma öde till mötes som Ulf Lundellaffischen. DFA skonar ingen!

idag gjorde jag det här gamla "vilken highschoolstereotyp är du?" testet. resultatet kanske inte var så jättejättemuntert?

 

Take the What High School Stereotype Are You? quiz.

jag kommer inte ihåg vem jag blev när jag faktiskt gick på gymnasiet. men då var ju saker lite mer såhär..



... bilden är från det fina gamla trallpunkbandet Farbror Haj's releasespelning i maj 2003. finfina grejer. inte så bittert trots att jag har asfula dreads i bakhuvudet, hahahaha. alltså, jag tycker att jag är så himla tråkig nowadays. allt handlar bara om jobbjobbjobb, att hitta jobb, jobba, oroa sig över att pengar inte ska räcka, vad jag ska bli när jag blir stor, deklarationer, hösten fastän sommaren inte ens börjat, och hur jag ska lyckas med att bli bekymmersfri medleklass för det är typ det enda livsmålet jag har just nu. asovärt. på gymnasiet.. det var dagdrömmarnas tid det!

jag behöver mer dagdrömmar och mer galna bullresor till uppsala med farbror haj. en myshörna med gamla pop-tidningar och nya bekantskaper. gå barfota. åka på festival och bo i tält. eller nej! nejnejnej. glöm det där med tältet. jag har ju fått en light bacillskräck såhär vid 21 års ålder.

eller så behöver jag helt enkelt ha lite tålamod, så visar sig säkert allt det där som är fantastiskt med att vara vuxen alldeles alldeles strax.

en sak i alla fall då: jag har en egen balkong där jag kan ligga på en filt efter maten med huvudet i stefans knä. det hade jag inte på gymnasiet. varken balkong eller en sötfan.

inte en anna nyströmer heller. idag ska vi åka till örebro på safekidsutbildning. grymt! ta igen en hel del förlorad tid och så.

jag behöver lite gräsfläckar på kläderna. lite LIV goddammit!

---

Overall, you scored as follows:

 

---

nu ska jag sova. jag har jobbat på fritids tre dagar i rad. mycket sol, knasiga barn och fotsvett. jag har nästan somnat på spårvagnen hem alla kvällarna.
.

                                                                          

Idag har vi klämt den sista av de här rullarna, Stefan och jag. Såna män som ska envisas med att vara så jävla mycket män är ett ganska intressant släkte tycker jag. Den här gången var jag dock vaken hela tiden, inte som sist, när jag, storebror och Simon skulle se alla tre i ett sträck för några år sedan och jag somnade typ elva gånger.

Sen har vi klippt oss, Stefan och jag, mycket för att vi fick varsin rabattkupong på posten. Det var en liten yr gubbe som klippte, han hade världens krullhår och var väldigt snäll, men det verkade som om han inte klippt nån på typ hundra år . Nu tycker Stefan att han är för mycket pop, och jag tycker att jag ser ut som en tant. Men jag är nöjd med hans hår och han är nöjd med mitt. Alltid nåt.

Imorgon bär det av till Blekinge för sista jävla gången i hela mitt jävla liv. Men först ska jag duscha, sova, packa lite och måla hyllorna sista vändan innan vi ska börja dekorera dem.

En annan dag ska jag skriva nåt mer väsentligt här.

 <-- Här vill jag vara ikväll. Gosa med Stefan i soffan och spela Need for speed Most Wanted. Nu ska jag istället packa ihop alla mina saker och dra till Vesperklockan, poppa hundra ton popcorn, ligga i köket och vila medans ledarna och barnen ser  "Hajar som hajar", och sen leka flåshurtiga lekar, och 5.32 imorgon går min buss hem.

Nästa gång jag åker hem, då åker jag härifrån för sista gången, för jag kommer aldrig mer komma tillbaka då. Be so sure! Och erkänn att soffan är fin.

okej. jag har sån jäääävla hemlängtan nu alltså. det är fan sinnessjukt. imorgon. det känns som att det är hundratusen timmar dit minst. och jag bävar för sista timmen på tåget. den är förjävlig. när det är så nära men ändå så långt bort. så kommer man in med tåget från boråshållet, och då kan man om man är snabb, skymta huset där vi bor, sötfan och jag, bakom den fula willysbyggnaden. ljuvt.

när jag kommer hem ska jag smocka i mig fem päronsplitt på raken. det är så många som jag missat av ransonen nu när jag varit borta. päronsplitt.

titta. jag har ju en blogg! jag hade nästan glömt det. så blev jag lite inspirerad och tänkte "okejdå. dags att krypa ner i bloggträsket med alla andra då kanske?" och så skulle jag registrera mig, och så var jag redan registrerad.

hm. det var för tre månader på saxenborg. jag hade helvetesmage och alla andra åkte go-cart. jag hade jättejättetråkigt och ingen ville skriva något kul på helgon. och så blev det såhär. nåja.

idag har jag sagt upp mig och lyxat till med att köpa en take-away tallrik med nachos + salsa. de hade aldrig gjort en take-awaytallrik förut, men det gick ju bra. nu har jag ätit den. imorgon åker jag hem. till göteborg, till stefan. sen åker jag tillbaka till blekinge lite då och då fram till den sista april. då är anställningen slut.

tack gode gud. tack tack tackt. eller snarare: tack åsa för att du är så modig att du vågar säga upp dig. vet ni att de inte ens kan säga mitt namn som man ska här? de säger åosa. de är rara här, de flesta, men åosa är så himla fult.

Välkommen till min nya blogg!