Åsakarins naveljävel

hej bloggen, idag är jag bitter. vetdu, det är liksom snö och en massa människor överallt. usch. jag var tvungen att gå till nordstan idag efter skolan och köpa en hålslagare och nordstan en eftermiddag vid kvartifem, det är inte kul. inte kul alls. om man inte tycker om att gnida sig mot främmande människor som luktar för mycket parfym, gammal tobak eller ostbågar. jag upptäckte att det är hål i hälen på mina vinterskor så de bara sörplar upp snöslask och leder det vidare till min stackars kylakänsliga häl. sen åkte jag till ICA Maxi för att köpa skrivarpapper så att jag kan skriva ut min fåniga uppsats så att jag kan lämna in den imorgon. där var det inte heller så lite människor. jag ville ha en sån där eldsprutare som de har i alien 2 och liksom bara meja väg. "flytta på er fetton" tänkte jag om alla stackars intet ont anande människor som råkade stå lite lite i vägen. sen hatade jag ALLA som stod före mig i kön, det blev lite jobbigt när tanten framför var jätteduktig på att lägga varorna med streckkoden mot sig på bandet för då kändes det som att jag inte riktigt fick, men det gick bra ändå. sen ville jag nypa kassörskan riktigt hårt när hon kontrollerade min medhavda tygkasse f a s t ä n d e t f a k t i s k t b a r a ä r h e n n e s j o b b och hon till och med sa "tack för hjälpen" efteråt. jag tänkte "så gjorde hon bara för att jag ser ut som ett opålitligt slo i min säckiga äckliga mössa" men sen kollade hon damens ryggsäck som stod bakom mig och så fick jag försöka tänka att man inte ska nypa stackars kassörskor. jaha. sen gick jag hem och det blåste och jag har varit så fuuuuuuul hela dagen! mitt hår har varit fult, mina kläder har inte passat alls och mitt ansikte har varit såhär maskulint och karlgrovt. inget jag gjort har känts riktigt bra och åsa skäms barn svälter i världen och får AIDS och lepra och kolera och dålig uppväxt och slavarbete och du är lika sur som falsfatt för att du har en f u l d a g och det finns a n d r a m ä n n i s k o r i din omgivning och s n ö på backen. ja. så är det. precis så är det. idag tänker jag inte vara tacksam och glad för något. idag ska jag vara en surpuppa. jag ska bara titta på dåligt skräp på teve och äta onyttig mat och gnälla för att jag kommer att växa ur ett par byxor till fast jag tänker fanimig inte göra något åt det bara äta äta äta feta saker och hälla på ett kilo socker och ALDRIG RÖRA MIG och vara sådär sur så att man inte borde få finnas till. men det gör jag ändå. finns till alltså. hahaha. HAHAHA.

(det är nog bättre imorgon.) (älska mig mest när jag inte förtjänar det ett skvatt för då behöver jag det så inihelvete)

det har säkert gått över tills imorgon. men just idag vet jag att jag ska bli mellanstadielärare när jag blir stor. det ville jag bli när jag var liten. jag skulle bli lärare och så skulle jag skriva böcker också.

nu ska jag kolla upp var jag kan läsa in naturkunskap b så att jag kan söka till högskolan i skövde sen.

och så vår vi se hur det ser ut imorgon.

idag är jag nästan frisk! inget mer ajaj i bihålorna i alla fall, jag tolkar det som att de två liter te jag drack igår fungerade. (jag vill aldrig ha te mer nu, faktiskt. aldrig.) somnade med blött hår igår och drömde fler yviga drömmar om alla reseintryck. idag har jag legat i sängen och lagt upp bilder från resans tre första dagar på bilddagboken. jag tror att det börjar bli dags att faktiskt äta något nu.

imorgon blir det skola. jag känner mig tillbakaslungad i stressen och det känns verkligen sådär. hej vardagsverklighet. hej monolog som ska vara klar nästa vecka, hej bokrecension som aldrig lämnades in, hej telefonräkning (som iofs inte var så dyr) hej västtrafikbot (jävlaskitbajs) hej jagvetintevadjagskagöranästahöst, hej junis, hejhejhejhejhej.

det löser sig nog.

det finns en person i världen som får mig att känna mig så himla liten, dålig och blek. okej. det finns andra jag kan känna mig blek bredvid, men ingen får mig att blekna som hon. en liten sekund, sen finns jag inte mer.

och då är det dags att diska.

pepp.

pepp som fan. men det känns lite bättre när jag tänker på att samuel kommer hit och fikar, och vi jag ska baka mormors äppelkaka och kokostoppar, och det blir roligare om jag har diskat.

äsch.

igår pratade jag och stefan om känsloknappar. om att se typ titanic, king kong, eller varför inte den lilla sjöjungfrun och extreme home-makeover, och känna att man vill grina. för att de trycker på rätt knappar, liksom. för att det sitter nån uträknande hjärna bakom som bara "den här musiken, det här ljuset, och de här bilderna kommer skapa rätt stämning!".
och då sitter alla de tuffa kidsen man känner och bara "åååå så himla fånigt! ååå vad klyschigt!" och så håller man med och känner sig som en blödig tönt och hoppas att den där snörvlingen man råkade släppa ifrån sig inte ska avslöja en.

nä, säger jag! från och med nu tänker jag alltid grina när familjen som förlorade sitt hem i nån hemsk brand står med händerna för munnen i sitt nya hus och bara "ooohmyyyygooooood!". så det så. och när jag ändå håller på tänker jag erkänna, att Septembers "Falling" räddade mig förra sommaren.

jamen ni vet.

"even an angel can end up falling
don't you cry because you're crawling
start again i'ts a beautiful morning
for satellites"

ingenting passade bättre just då. ibland behöver man bli skriven på näsan.


jag har en kompis som är askool. hon har tröstat sig med Cascadas "Everytime we touch". det är långt koolare än tjejen på Lava som bara "ååå, idag är en sån där dag när man helst vill supa sig asfull och somna i ett dike eller ligga hemma på sängen, stirra i taket och lyssna på nick cave" (så himla förberedd mening). så tycker jag.

nu ska jag ta itu med disken.

sen har jag betalat igen för monsterdisken jag lämnade till stefan förra helgen. äntligen får jag en diskpaus. aaaaah.