Åsakarins naveljävel

 << DET HÄR ÄR JAG NÄR JAG TRIVS. Plats: Sommarstugan i Dalarna. Sällskap: Mamma och Stefan. Väder: Ljum sommarkväll. Klädsel: Velour, velour, velour, gummistövlar och mormors gamla långkofta. Tillstånd: Mätt och belåten och full av ro.

Jag tänkte att det får bli Göteborg hela augusti, men nu har jag ångrat mig och kommer åka tillbaka en gång till innan skolan börjar. Jag hoppas att Stefan kan komma med! Då blir det finast. I stugan är det så gott som knäpptyst. Det finns inget rinnande vatten och ingen el. Kissar gör man i blåbärsriset, och så tvättar man händerna i sjövatten efteråt. All tvättning gör man i sjön. Det är kallt och friskt. Det doftar skog överallt, och man kan sitta naken i en solstol och läsa i hundra timmar om man vill. På kvällarna spelar man Den försvunna diamanten. Det gör inget om jag förlorar (fastän jag är världens sämsta förlorare.) När man går ut och nattkissar igen kan det hända att man krockar med en räv. Och så kan man bada och plaska med mamma och morbrors gamla cyklop. Det är roligt! Och jag behöver det. Som fan.

För den där stressen i kroppen har härjat i över ett år nu. Nästan två. Kanske mer. Med en kulmen förra sommaren när jag blev totalknockad och inte fungerade alls men blev lite räddad av en segling i några dagar. Jag vet inte hur det kommer att bli att gå i skolan. Jag vill så hemskt gärna! Men jag kommer att behöva ta det så oerhört lugnt. Så oerhört o e r h ö r t lugnt. Det är mycket reparation kvar. Min självbild är fortfarande inte så snäll.

Men jag klarade eldprovet! Arvikafestivalen. Jag överlevde femtioårskalaset också. Människor överallt hela tiden. Men det gick bra. Ingen panik. Då borde jag klara människor på en skola också.

Nu ska jag gå till ICA Maxi och köpa en cykelhjälm! Snart kommer Stefan hem, och då ska vi inviga våra cyklar.