Åsakarins naveljävel

jag fick en fantastisk idé igår. stefan tror ju att jag ska vara i skolan när han kommer hem, för det trodde jag. men så  bestämde jag mig för att jag inte skulle vara det. fast det vet inte han... jag skulle göra fint. fixa lite paj så att det fanns något att äta när han kommer hem, skriva en liten gullig lapp, och så gömma mig under sängen. och sen när han har kikat runt lite, landat, kommer in i rummet och ställer ner sin väska och tror att han är ensam hemma så *hugg* tar jag tag i hans fot, liksom både skrämning och överraskning på samma gång! så himla kul, tänkte jag.

jaha. nu sitter jag här. pajen är klar och står på  eftervärme i ugnen. min lugg är platt och fin och jag är nyduschad och trevlig. jag sitter vid myshörnan och är beredd på att kasta mig in under sängen när jag hör hans fotsteg i trapphuset. men nu har jag liksom suttit här och varit beredd i fyrtio minuter. "jag är väl hemma vid 2-3 tiden" skrev han i sitt senaste mejl. men jag tänkte att eftersom planet landar 1205 skulle han väl lika gärna kunna komma hem vid ett? så jag har jobbat i maximal hastighet, blev klar halv två och har suttit här sen dess.

KOOOOOOOM HEEEEEEM NUUUUU. jag är så rastlös att jag kan dööö.

jag har facebookat mig trött på facebook. bara sofia och melissa har uppdaterat sina bilddagböcker, med EN bild var. så himla snålt! åååhåååhåååå jag är så rastlös. klockan är kvart över två. antingen kommer han i nästa sekund eller om fyrtiofem minuter. jag ska aldrig överraska någon mer om jag inte vet exakta tider.. så opraktiskt.

men det blir nog fint när han kommer hem.. vi har inte ens pratat i telefon den här månaden. helt vilt! så lite kontakt har vi inte haft sen vi träffades på piteåkongressen för över två år sen..

jag lämnar nu min post och smiter ut i köket och tar mig ett tuggummi..

.. det gick bra.

läsa gamla helgondagböcker kanske?

ååå såååå rastlööööös...

 .. med lasagne och finprat. imorgon ska jag göra allt jag skulle gjort idag. imorgon blir en bättre dag. imorgon är det sex dagar kvar tills stefan kommer hem. jag längtar mig nästan sjuk. klockan är snart halv tre. på teven är det prisonbreak. på helgon vankas det dagbok från ett år två år tre år fyra år tillbaka. jag är en naveldykare så jag tycker det är spännande. men nu ska jag faktiskt borsta tänderna. sova. morgondagen ska resultera i mer än femtio nya posebilder. och jag kommer inte ta bort min facebookanvändare. jag är alldels för addicted. till er som fortfarande står utanför: don't go there.

så jävla moget att skita i allt och stanna hemma från skolan och inte städa
som man hade tänkt utan istället plocka fram sin gamla fjolliga ögonskugga
och ta posebilder hela eftermiddagen. VERKLIGEN skitmoget. VERKLIGEN
hej jag är 23 år. verkligen verkligen verkligen.

mattias har ringt mig och sagt at jag är helt normal. tack! det behövde jag efter att ha hängt på facebook i tusen timmar och tittat på gamla ludvikamänniskor och insett att högstadiet aint over. inte gymnasiet heller. jag känner mig genast som ett freakyfreak och totalt missanpassad och inte särskilt välartad. nu ska jag gå ut i min freakyfreakögonskugga och ta buss 18 för första gången i mitt liv och träffa göllet och laga mat. jag vill verkligen inte gå ut, men jag ska vara tuff och göra det ändå. när jag kommer hem ska jag ta bort min användare på facebook with no regrets.

                          det är inte helt fel att komma hem igen efter tolv dagar och hitta det här på köksbordet!
                                       
tack, sofiagullet! du känner mig väl :D.

nu är jag hemma igen. 22 timmars bussresa överlevdes ännu en gång. klev på fyrans spårvagn och kände mig mer underlig än när jag kom hem från kambodja. det är ju lite konstigt, kanske? eller så inte. innan jag åkte tryckte jag på göteborgspausknappen, och när jag kom hem körde playknappen igång, så kanske inte kanske inte kanske inte.'
nå, paris. det var fantastiskt. så jävla fantastiskt fint. jag är för trött för att gå in på detaljer, men yeah! jag går i en bra klass, riktigt bra. tinou&lelle är fantastiska människor och pedagoger. och jag tycker har lärt mig tycka om paris.
komma hem, sätta sig på fyran, ner i tvättstugan, iväg till willys, köpa bröd mjölk messmör, hem, ringa sofia, ringa mamma, prata med mormor, ringa chrissy, ringa simon, kolla couchsurfing.com, nytt mejl från stefan och james som han bor hos (i en sån där silvrig husvang i den nashvillska obygden), duscha, skita, äta börja landa landa landa.

oj. jag har glömt bort mitt te. nu är det kallt.

min hjärna funkar inte riktigt, som sagt. jag är sinnessjukt trött. igår tänkte jag "åå, va skönt att få komma hem och sova i ett rum för sig själv så man kan få somna i rimlig tid". nu sitter jag här och bara "ååå vad ensamt, hur ska jag kunna sova utan att ha någon att säga gonatt till?"
jag vänjer mig nog. och någonstans är det faktiskt lite skönt att vara ensam. lite.

det börjar bli dags att knyta mig nu. för de som vill ha lite bättre koll på paris, kan man kika i min bilddagbok, för jag tror inte det blir någon utförlig beskrivning här.

godnatt!