Åsakarins naveljävel

okej. jag har sån jäääävla hemlängtan nu alltså. det är fan sinnessjukt. imorgon. det känns som att det är hundratusen timmar dit minst. och jag bävar för sista timmen på tåget. den är förjävlig. när det är så nära men ändå så långt bort. så kommer man in med tåget från boråshållet, och då kan man om man är snabb, skymta huset där vi bor, sötfan och jag, bakom den fula willysbyggnaden. ljuvt.

när jag kommer hem ska jag smocka i mig fem päronsplitt på raken. det är så många som jag missat av ransonen nu när jag varit borta. päronsplitt.

titta. jag har ju en blogg! jag hade nästan glömt det. så blev jag lite inspirerad och tänkte "okejdå. dags att krypa ner i bloggträsket med alla andra då kanske?" och så skulle jag registrera mig, och så var jag redan registrerad.

hm. det var för tre månader på saxenborg. jag hade helvetesmage och alla andra åkte go-cart. jag hade jättejättetråkigt och ingen ville skriva något kul på helgon. och så blev det såhär. nåja.

idag har jag sagt upp mig och lyxat till med att köpa en take-away tallrik med nachos + salsa. de hade aldrig gjort en take-awaytallrik förut, men det gick ju bra. nu har jag ätit den. imorgon åker jag hem. till göteborg, till stefan. sen åker jag tillbaka till blekinge lite då och då fram till den sista april. då är anställningen slut.

tack gode gud. tack tack tackt. eller snarare: tack åsa för att du är så modig att du vågar säga upp dig. vet ni att de inte ens kan säga mitt namn som man ska här? de säger åosa. de är rara här, de flesta, men åosa är så himla fult.