det är mycket bättre nu.
Här är min och Stefans midsommar, sammanfattad i bilder som tyvär blev väldigt suddiga när jag la upp den här. Man kan sammanfatta midsommarn med fridfull förmiddag och härligt pubbig eftermiddag/kväll!
Vi börjar i Mölnlycke med en liten tur tillsammans med Sofia, Robin och Ivar till Råda Kyrka där man kan klappa djur och äta medhavd smörgås.
1: Här är det Sofia, Stefan och jag som tuggar.
2: Höns tycker om smulor. Jag och Ivar matar några med min macka.
3: Jag minns hur fint det var att ha en kanin. Min hette Morris och var vit och fin och Anna (lillasyster) blev allergisk, förstås.
Sen åkte vi hem för att väcka Magnus som låg och sov framför Desperate Housewives i vår soffa efter en sen natt på stan. Efter en stund slöt Lisa och Sofi upp, och vi begav oss till Näckrosparken och Stefans vänner för häng. I Näckrosparken kan man hitta på lite allt möjligt.
4: Man kan klättra upp på en faktiskt jättehög staty (den är det, men det syns inte.) och pussas med Stefan! (Men bara om man heter Åsa!!! Annars får man göra det utan pussar.)
5: Man kan socialisera i solskenet, eller varför inte spela krocket? Göra en omöjlig bana, rulla nerför en slänt innan varje slag, och fuska sig blå så att det blir lite dålig stämning..
6: Vi hittade en fin affisch som informerade oss om att Ulf Lundell kommer till stan. Vi var några stycken som inte tycker om Ulf Lundell.
7: Efter midsommarbrasan samlades alla inblandade pyromaner för att beskåda sitt verk. Från vänster: Lisa i beiga dojjor, Stefan och Magnus i fuskconverse, Sofi i sina b ä s t a krocketskor, och slutligen jagi svarta dosor.
Kvällen avslutades i samma pubbiga anda som eftermiddagen förlupit med hopp in i buskar. Sen frossade jag och Stefan i jordgubbar och såg ett avsnitt DHW. snart har vi klämt hela första säsongen!
... och så över till annat..
Jag mår mycket bättre nu. Och jag vet vad jag ska göra i höst. Efter att ha deppat över mina hiskeligt låga poäng från gymnasiet som inte tar mig någonstans i högskolevärlden, och funderingar över om jag egentligen vill hålla på med teater, känns KD på Wendelsberg som ett utmärkt val! Jag får prova om det här med teater fortfarande är min grej i 12 timmar i veckan, och återstående tid får jag läsa lite ämnen jag kan behöva. Jag ska satsa stenhårt och få en fyra, är min plan, och på så sätt öppna lite nya dörrar. Det känns som att det kommer bli ett precis lagomt år, och att jag kommer få utrymme att hämta mig en aning. Och så kommer Stefan gå på skolan, det är fint. Och Anna-Karin Lodetti! Den 28e smäller det. Jag vet att det är nördigt, men jag har saknat känslan av att skriva anteckningar i ett alldeles nytt kollegieblock med en sprillans gul blyertspenna...
Min psykologtant är snäll och oerhört proffsig och kompetent, men försäkringskassan drömmer jag mardrömmar om på nätterna. Ute regnar det, men det gör inte så mycket. Då får jag och Stefan spela Silent Hill 4 utan att ha dåligt samvete.
Finns det någon som känner nån snäll liten tant som har en hund hon inte orkar gå ut med? Det skulle vara det bästa i världen. Jag behöver komma ut lite lagom. Gärna med stövlar på fötterna i nåt slags skogsområde.
Nu ska jag äta choklad och läsa en riktigt pinsam deckare från 60-talet med världens mest förlegade kvinnosyn som jag köpt för fem blanka enkronor. Det värsta är att det är en kvinna som har skrivit den! Nu måste jag läsa ut den för att se om hon är ironisk. Annars är risken att boken går samma öde till mötes som Ulf Lundellaffischen. DFA skonar ingen!
