Åsakarins naveljävel

                                         
när det inte går liksom ettiettiettiett är det väldigt lätt att bli överväldigad av känslan av att verkligen dödslängta efter den där fantastiska karln till vänster. DU STEFAN, den 16e, då blir det ett pusskalas utan dess like. PREPARE YOURSELF!! jag ska bland annat pussa dina kinder tills de blir blå.

bilden är snodd från stefans resdagbok. om man vill följa hans trettiodagarsresa från toronto till houston föreslår jag att man kilar in på resdagboken.se och söker på monogrind. häftiga grejer gör han.

ååhååååå (längtanssuck)

                                      
                                            det är här jag hänger

aaaah! jag är så sinnessjukt asocial. förmodligen för att jag är så sinnessjukt trött. inte bra. det är fredag i paris. jag borde förmodligen göra något. men jag hänger kvar i clichy på samma café som igår för det känns liksom alldeles lagom. när billy and the boys kommer tillbaka från sin lilla utflykt inne i stan blir det iofs filmmys, så då är jag ju i alla fall det lilla snäppet mer social.
det är grekisk tragedi som vi jobbar med för hela slanten. som sagt, de två lektionerna vi haft har varit helt toppen! men jag har nog underskattat lite hur trött jag blir, och hur mycket jag faktiskt behöver sova.. igår blev det lampsläckning halv ett. det är inte så fantastiskt bra och genomtänkt. menmen.
åå-åå-åå. det är så typiskt att jag ska vara så opepp, alltid när det gäller. frågan är iofs var hittapånåtintressantpressen egentligen kommer ifrån. jag har ju haft det här carpe-diemsamtalet med mig själv tusen gånger. att jag aldrig kan bli klar med det! fan, jag är ju mätt. varför ska jag äta svindyr mat inne i stan då? jag är inte överförtjust i att svänga benen hela natten, varför ska jag tycka att jag måste göra det bara för att jag åkt bort från hemma för? och jag är ju så himla trött att det skulle vara ett oerhört slöseri att släpa mig iväg för att se nån sevärdhet, för jag är ändå inte tillräckligt alert för att liksom uppleva det. att sitta vid datorn kan ju tyckas vara långt ifrån det ultimata sättet att spendera en fredagskväll i paris (hahaha, det låter verkligen helt hopplöst) men jag sitter på ett litet rökigt skitcafé och lyssnar på fransmän som pratar och gestikulerar och försöker överrösta teven som visar något som påminner om "vem vill bil miljonär" och det är ju för fan också paris. jag klarar mig nog utan  sacre couer, eiffeltornet och edith piafs grav idag faktiskt. fast edith piaf måste jag ju hälsa på, för det har jag ju lovat affe! men än är det en vecka kvar!

och när den veckan är slut, är det bara en vecka kvar till stefan kommer hem. det ska bli så jävla fint och intressant på samma gång.

nu: uppdatera bilddagboken.
aurevoir.

det är här vi har hamnat:



ja, rummen påminner lite om fängelseceller, men det gör INGET, för det är riktigt riktigt fint att vara här. eller ja, idag har jag lite hemlängtan, för jag är så sjukt asocial, men då är det bara att ta datorn och kila ner till caféet på hörnet och låna deras internet och lyssna på franska och slippa prata, så blir det bättre.
i förrgår hade vi vår första lektion med lelle och tinou, och det var alldes ljuvligt och skitkul! men mina magmuskler är fortfarande lite ajaj efter "plankan", vojnevojne. sen har vi hängt runt lite, i grannskapet runt vandrarhemmet och inne i stan, pussats på nollpunkten utanför notre dame, så nu kommer alla i klassen komma tillbaka till paris och hitta sin stora kärlek i livet. igår blev det tidsresa tillbaka till högstadiet när vi blev tillsagda att gå och lägga oss av en arg vandrarhemsman när vi suttit och lekt "snurra pennan" (i brist på flaska) till klockan 02. klassen boundar! och så har jag fått för mig att jag visstdet vill lära mig franska igen. det får nog bli så. nån gång.

nejmenpussochhej!

det känns bättre nu.

första fs-mötet för den här perioden, hejhej! vi samlas på tollare hela bunten utom anders som tyvärr är sjuk. allt går snabbt och fint, trots att vi tar oss tid att prata ordentligt om allt vi vill prata om, och vi lyckas bli klara för kvällen en kvart innan middagen är klar. så nu har alla utom jenny, anna, eva och jag åkt in till stan. vi fyra som var kvar har knatat iväg till det här björknåntings centrum, jag och jenny pratade om det här med att ha en meningsfull fritid och carpe diembullshiten, jag har kissat på en pizzeria och köpt lite cashewnötter som jag sitter och tröstknaprar på nu.
nej. jag orkade inte umgås mer idag. inte för att det skulle vara otrevligt, men för att det är upp&nervända världen här just nu. stefan, du kan inte lämna mig i en hel månad ensam. när jag sitter hemma med mitt huvud själv så börjar huvudet mala. jag försöker tysta det med teven och datorn och radion och boken och tidningen och telefonsamtal och allt allt samtidigt. men det hjälper inte. för jag kan bara inte sluta trassla i de där trasseltrådarna som ligger som ett ton överkokta ihopklumpade nudlar och gör att jag inte riktigt kan få syn på mig själv. hallå, jag vill få syn på mig själv! åsa, jag vet att du gömmer dig där under nånstans. och jag vill veta vem du är. jag vill veta vilka dina rädslor är så att jag kan trolla bort dem så att jag vet att alla beslut du fattar är för ditt eget bästa, inte för att du är rädd rädd rädd.

och jag tycker inte om att man ser nackamasterna här ifrån. vi har en dålig relation. när det är upp&nervända världen kan jag fortfarande se nackamasterna blinka i min ögonvrå, som de gjorde genom köksfönstret i östberga när livet hann ikapp mig ordentligt för första gången.

jag hatar nackamasterna.

jag tycker inte om stockholm heller förresten. ta det inte personligt, alla stockholms innevånare och min kära stefan som faktiskt är född och har bott sina fyra första år här. det är ju bara det att stockholm liksom födde ut mig. det var trångt och obehagligt och pågick i fyra månader. det är en ganska lång förlossning, en ganska lång stund att gå omkring och känna det som att man inte riktigt kan andas.

och nu är det lite förlossning igen. mörkret faller utanför fönstret. nackamasterna blinkar nånstans därute och jag sitter och är kocko på tollare.

godafton.

jag önskar mig: att det fanns en funktion på min teve som var att jag skulle kunna ställa in den på att stänga av sig så fort jag somnat. då skulle jag kunna ha den på och ligga och slöglo tills jag däckar, och då skulle den slockna direkt och inte störa mig, och det skulle bli liiite lättare att somna när stefan inte är hemma.

ja.
jag vet.
jag är ett mjäk.

men idag har jag känt en känsla av nackamast, och det är inte så himla angenämt faktiskt. förmodligen är det för att jag sovit så sjukt lite. but still. inte kul. ge mig ryggkli, min drömteve eller något att söva mig med, tack!

de två senaste nätterna har jag sovit sammanlagt fem timmar. det är svårt att sova både när det inte finns en stefan att gosa upp sig mot eller när det vankas finprat som man aldrig vill avsluta. dansen i morse var oerhört intressant. hela klassen böjer sig ner mot golvet och åsa sträcker armarna rakt upp, helt efter, gång på gång, helt zoinkad i bollen. en timmes eftermiddagslur efter skolan kunde inte hjälpa mig, och nu är det desperate housewivespremiär här at soffans place. tänk om jag somnar! jag har försökt tjyvsova lite när det vankades godnattsaga för ivar, men det blev en inre intressekonflikt där eftersom jag gärna ville veta hur boken slutade. tuu-uu-uur att agent cooper är med i dhw. hans haka och roliga tänder gör mig alertalertalert, trots att han blivit en gammal farbror.
nu har sofia tvättat håret färdigt, och vi pratar om bloggande. om vad man ska blogga om och inte blogga om. gud jag är så trött på att man liksom ska ha nån slags seriös temablogg, såna här liksom "hej jag bevakar aktuella politiska händelser i världen och skriver om dem", eller "hej jag är jävligt modeintresserad, kolla vad jag klädde på mig i morse och nu kommer lite info om modeveckan i new york", eller "hej jag ska blogga om min organisation". jag vill bara hylla alla som bloggar om sin vardag. fyfan alltså, det är det bästa jag vet! jag vill veta allt allt om alla jämt. det ultimata skulle vara om alla jag är nyfiken på skrev vardagsbloggar och la upp bilder på hur de bor! jackpott, liksom! jag är så jävla nyfiken. jag vill veta vad folk äter till frukost, om små vardagsvåndor, vad för onödigt de lagt sina sista slantar på i slutet av månaden, vad de bråkar med sina sambor om, vad de gör istället för att boka den där tvätttiden som borde bokas, vad de tycker är läsktigt, vad de tycker är roligt och vad de har för färg på tandborsten... !
nu har sofia hällt upp godiset som vi köpt i en skål, i ärlighetens namn i två skålar, för det fick inte plats i en, för det är typ sju ton, men det är inte varje dag det är dhw-premiär, så vi slår på stort, med GT-dricka t om!

sofia, i love you, och jag älskar våra små meningslösa bloggar. jag vill veta allt om allt som händer, så skriv så tangentbordet glöder! jag lovar att blogguppdatera dig om alla småsaker som pågår i mitt liv! nu är det två minuter kvar tills det börjar, så nu går startskotte strax: från och med idag får man inte på något sätt störa mig mellan kl. 21-22 på tisdagarna.