Åsakarins naveljävel

jag fick en fantastisk idé igår. stefan tror ju att jag ska vara i skolan när han kommer hem, för det trodde jag. men så  bestämde jag mig för att jag inte skulle vara det. fast det vet inte han... jag skulle göra fint. fixa lite paj så att det fanns något att äta när han kommer hem, skriva en liten gullig lapp, och så gömma mig under sängen. och sen när han har kikat runt lite, landat, kommer in i rummet och ställer ner sin väska och tror att han är ensam hemma så *hugg* tar jag tag i hans fot, liksom både skrämning och överraskning på samma gång! så himla kul, tänkte jag.

jaha. nu sitter jag här. pajen är klar och står på  eftervärme i ugnen. min lugg är platt och fin och jag är nyduschad och trevlig. jag sitter vid myshörnan och är beredd på att kasta mig in under sängen när jag hör hans fotsteg i trapphuset. men nu har jag liksom suttit här och varit beredd i fyrtio minuter. "jag är väl hemma vid 2-3 tiden" skrev han i sitt senaste mejl. men jag tänkte att eftersom planet landar 1205 skulle han väl lika gärna kunna komma hem vid ett? så jag har jobbat i maximal hastighet, blev klar halv två och har suttit här sen dess.

KOOOOOOOM HEEEEEEM NUUUUU. jag är så rastlös att jag kan dööö.

jag har facebookat mig trött på facebook. bara sofia och melissa har uppdaterat sina bilddagböcker, med EN bild var. så himla snålt! åååhåååhåååå jag är så rastlös. klockan är kvart över två. antingen kommer han i nästa sekund eller om fyrtiofem minuter. jag ska aldrig överraska någon mer om jag inte vet exakta tider.. så opraktiskt.

men det blir nog fint när han kommer hem.. vi har inte ens pratat i telefon den här månaden. helt vilt! så lite kontakt har vi inte haft sen vi träffades på piteåkongressen för över två år sen..

jag lämnar nu min post och smiter ut i köket och tar mig ett tuggummi..

.. det gick bra.

läsa gamla helgondagböcker kanske?

ååå såååå rastlööööös...