Åsakarins naveljävel

nu har jag levt med mig i 23 år. jag borde veta att jag inte ska isolera mig när det är såhär. men så blir det så ändå. jag vill bara koppla bort mig från resten av världen för att jag är så himla.. unkas. så jag låser dörren och mobilen får ligga ute i hallen i jackfickan där den inte hörs. och så gör jag ingenting som jag borde. och jag är dum dum i huvudet och ringer inte till människor som jag lovat att jag ska ringa. och det är bara bajsigt gjort faktiskt. men det går bara inte. varenda cell i kroppen tar emot. och nu är några ledsna på mig med all rätt och jag bara sitter här och har ont i magen.

min drömjul: jag ligger riktigt bekvämt och blir sondmatad och det står en teve på, den får gärna sitta fast i taket ovanför där jag ligger så att jag kan titta på den utan att anstränga mig, med twin peaks och desperate housewives konstant rullandes.

jag vet inte om jag är gjord för det här livet, riktigt? det här teaterlivet, alltså. usch. jag behöver så mycket utrymme runt omkring mig hela tiden. så mycket ensamtid. annars slår hela systemet bakut och så ligger jag som en unkas i myshörnan eller på den smuliga soffan en hel söndag.

jag kanske ska bli tidningsutdelare när jag blir stor? jag minns hur det var när simon jobbade som det, jag var med en gång. vi gick ut och stockholm sov. på stället där simon hämtade tidningarna han skulle dela ut var det en massa fina kufar. jag orkade bara med ett distrikt, sen fick jag sova på en soffa där i ett rum med pärmar tror jag. så kom det fina kufar in där och tittade i pärmarna och var noga med att släcka efter sig när de gick ut så att jag fick sova. det verkade lagom socialt, och jag tycker om städer som sover. synd att man inte blir så rik på att dela ut tidningar. kanske ska jag inte glorifiera det heller?

imorgon vill jag ligga i myshörnan hela dagen. (det enda vettiga jag gjort idag är att julpynta den). i sunkiga kläder och utan något att göra alls.

nu ska jag nog sova tror jag.