Åsakarins naveljävel

Jag ska skriva tydligen. Jag fick liksom en fråga från en ung trevlig herre om jag kunde skriva lite, och det var en sån där dag när fåglarna kvittrar, solen skiner, alla människor är vackra och man älskar dem, jag kände mig hysteriskt snygg, och inspirationen, den liksom flödade ur hela mig! Så jag bara; "JA-A, SJÄLVKLART, GUD SÅ ROLIGT OCH OKOMPLICERAT DET HÄR KOMMER ATT BLI!"

mycket lådor att packa upp fortfarande och ruskigt lite förvaring, men jag kan lova att vi kommer att trivas så sjukt bra!

idag blir det första jympapasset på friskis & svettis med sofia också, så himla himla fint! BJÖRNKRAFT! HPS!

i soffan och rapar kexchoklad som jag smulat i mig efter att helt öppet och ärligt snott den från skrivbordet (du kommer få en ny stefan)

idag är dagen då vi jobbade vidare med orgelprojektet (ta ett gäng show och skådettor, släng ihop dem i en grupp, ge dem ett orgelstycke och ett tema och låt dem knåpa ihop en koreografi) mitt huvud höll på att explodera den sista timmen. jag tror inte det här med askoola orgelstycken är riktigt min grej. nu går det på repeat i min hjärna. jag vet inte vad jag ska göra för att få bort det. det är fin grupp att jobba i i alla fall! tack&bock.

jag är så trött att jag vill dö. men jag har en disk som luktar gammal kattmat som står och skriker på mig ute i köket och jag måste diska den för imorgon får jag finbesök av eva snigelfot. fantastiskt fint. vi har bildat ett band. En svängom med Jerome. vi byggde våra två första hits igår hemma hos henne, den ena heter murpanna och den andra "jag ska föda dig" (ja, sophia, det är en hyllning till dig!) imorgon ska hon komma hit och klämma på min bas. sen ska vi bjurra varandra på våra favoritchips och lyssna på solveig och NKOTB.

jag är kall om fötterna. jag hittar bara min ena toffla. den andra är försvunnen i kaoset som råder här hemma just nu. på tal om hem: tänk om tänk om tänk om jag får bo i sandras lägga i tre månader! särboliv vore ju koolt. när man bor på cykelavstånd. inte annars.

disk disk disk. jag ska spela sims först. alltså: jag kommer aldrig diska min disk. aldrig aldrig aldrig. kanske möjligtvis på fredag.

jag vill äga min tid.




som avslutning bjurrar jag på den här fina bilden på mig i skidbacken på julkurs. fotografen heter sten och är snäll.

nu har jag levt med mig i 23 år. jag borde veta att jag inte ska isolera mig när det är såhär. men så blir det så ändå. jag vill bara koppla bort mig från resten av världen för att jag är så himla.. unkas. så jag låser dörren och mobilen får ligga ute i hallen i jackfickan där den inte hörs. och så gör jag ingenting som jag borde. och jag är dum dum i huvudet och ringer inte till människor som jag lovat att jag ska ringa. och det är bara bajsigt gjort faktiskt. men det går bara inte. varenda cell i kroppen tar emot. och nu är några ledsna på mig med all rätt och jag bara sitter här och har ont i magen.

min drömjul: jag ligger riktigt bekvämt och blir sondmatad och det står en teve på, den får gärna sitta fast i taket ovanför där jag ligger så att jag kan titta på den utan att anstränga mig, med twin peaks och desperate housewives konstant rullandes.

jag vet inte om jag är gjord för det här livet, riktigt? det här teaterlivet, alltså. usch. jag behöver så mycket utrymme runt omkring mig hela tiden. så mycket ensamtid. annars slår hela systemet bakut och så ligger jag som en unkas i myshörnan eller på den smuliga soffan en hel söndag.

jag kanske ska bli tidningsutdelare när jag blir stor? jag minns hur det var när simon jobbade som det, jag var med en gång. vi gick ut och stockholm sov. på stället där simon hämtade tidningarna han skulle dela ut var det en massa fina kufar. jag orkade bara med ett distrikt, sen fick jag sova på en soffa där i ett rum med pärmar tror jag. så kom det fina kufar in där och tittade i pärmarna och var noga med att släcka efter sig när de gick ut så att jag fick sova. det verkade lagom socialt, och jag tycker om städer som sover. synd att man inte blir så rik på att dela ut tidningar. kanske ska jag inte glorifiera det heller?

imorgon vill jag ligga i myshörnan hela dagen. (det enda vettiga jag gjort idag är att julpynta den). i sunkiga kläder och utan något att göra alls.

nu ska jag nog sova tror jag.

jaha ojsan, har det gått två månader sen jag skrev något här sist? det är visst så. ojoj. hur gick det med överraskningen kan man undra? ooo, men jag orkar inte skriva om det, för jag är så sinnessjukt slut. vi jobbar med etyderna nu (etyd = kort stycke ur en pjäs, teatertvåorna regisserar ettorna varje hösttermin) och det är jobb. ojoj. jag är så trött att jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. en blinkning sen är jag helt borta. inatt drömde jag att jag åt en påse godis, jag skulle precis stoppa en sån lakritskrita i munnen, vaknar med ett ryck och upptäcker att jag har min ena öronpropp i munnen. smaken av öronvax kan verkligen väcka en på en tiondels sekund! mm. sömn. sömn är centralt. jag somnar på bussen från skolan. sen somnar jag framför teven när jag kommer hem. jag vill bara sova sova sova hela tiden. idag började jag nästan grina när jag tänkte på att jag måste vara i mölnlycke klockan 0700 på fredag. jag kommer behöva gå upp senast klockan sex.
gissa vad jag ska göra i helgen?
sen börjar jag nästan grina när jag tänker på att när det här med etyderna är över och jag äntligen kan vila så kan jag inte vila för då är det dags för julkurs! åå. peppen är inte så hög just nu. tråkigt tråkigt tråkigt. det blir säkert bättre när vi är på plats. hoppas jag. fan. jag kom just på att jag inte har tvättat på två veckor. jag kommer inte ha några rena trosor kvar i övermorgon. kommer jag hinna tvätta imorgon? nejnejnej. för vi jobbarjobbarjobbar.

nej, sova kanske? usch. när jag blir såhär trött får jag en massa dumtankar. att jag ser ut som en köttbulle med fyra stickor som spretar ut åt varsitt håll t ex. och att jag är jordens tråkigaste tjej. och att stefan säkert skulle vilja vara ihop med nån annan egentligen, men han är ju så snäll, så han stannar här liksom därför. dumdumdumihuvudet.

sova. nu. på en gång.

jag fick en fantastisk idé igår. stefan tror ju att jag ska vara i skolan när han kommer hem, för det trodde jag. men så  bestämde jag mig för att jag inte skulle vara det. fast det vet inte han... jag skulle göra fint. fixa lite paj så att det fanns något att äta när han kommer hem, skriva en liten gullig lapp, och så gömma mig under sängen. och sen när han har kikat runt lite, landat, kommer in i rummet och ställer ner sin väska och tror att han är ensam hemma så *hugg* tar jag tag i hans fot, liksom både skrämning och överraskning på samma gång! så himla kul, tänkte jag.

jaha. nu sitter jag här. pajen är klar och står på  eftervärme i ugnen. min lugg är platt och fin och jag är nyduschad och trevlig. jag sitter vid myshörnan och är beredd på att kasta mig in under sängen när jag hör hans fotsteg i trapphuset. men nu har jag liksom suttit här och varit beredd i fyrtio minuter. "jag är väl hemma vid 2-3 tiden" skrev han i sitt senaste mejl. men jag tänkte att eftersom planet landar 1205 skulle han väl lika gärna kunna komma hem vid ett? så jag har jobbat i maximal hastighet, blev klar halv två och har suttit här sen dess.

KOOOOOOOM HEEEEEEM NUUUUU. jag är så rastlös att jag kan dööö.

jag har facebookat mig trött på facebook. bara sofia och melissa har uppdaterat sina bilddagböcker, med EN bild var. så himla snålt! åååhåååhåååå jag är så rastlös. klockan är kvart över två. antingen kommer han i nästa sekund eller om fyrtiofem minuter. jag ska aldrig överraska någon mer om jag inte vet exakta tider.. så opraktiskt.

men det blir nog fint när han kommer hem.. vi har inte ens pratat i telefon den här månaden. helt vilt! så lite kontakt har vi inte haft sen vi träffades på piteåkongressen för över två år sen..

jag lämnar nu min post och smiter ut i köket och tar mig ett tuggummi..

.. det gick bra.

läsa gamla helgondagböcker kanske?

ååå såååå rastlööööös...

 .. med lasagne och finprat. imorgon ska jag göra allt jag skulle gjort idag. imorgon blir en bättre dag. imorgon är det sex dagar kvar tills stefan kommer hem. jag längtar mig nästan sjuk. klockan är snart halv tre. på teven är det prisonbreak. på helgon vankas det dagbok från ett år två år tre år fyra år tillbaka. jag är en naveldykare så jag tycker det är spännande. men nu ska jag faktiskt borsta tänderna. sova. morgondagen ska resultera i mer än femtio nya posebilder. och jag kommer inte ta bort min facebookanvändare. jag är alldels för addicted. till er som fortfarande står utanför: don't go there.

så jävla moget att skita i allt och stanna hemma från skolan och inte städa
som man hade tänkt utan istället plocka fram sin gamla fjolliga ögonskugga
och ta posebilder hela eftermiddagen. VERKLIGEN skitmoget. VERKLIGEN
hej jag är 23 år. verkligen verkligen verkligen.

mattias har ringt mig och sagt at jag är helt normal. tack! det behövde jag efter att ha hängt på facebook i tusen timmar och tittat på gamla ludvikamänniskor och insett att högstadiet aint over. inte gymnasiet heller. jag känner mig genast som ett freakyfreak och totalt missanpassad och inte särskilt välartad. nu ska jag gå ut i min freakyfreakögonskugga och ta buss 18 för första gången i mitt liv och träffa göllet och laga mat. jag vill verkligen inte gå ut, men jag ska vara tuff och göra det ändå. när jag kommer hem ska jag ta bort min användare på facebook with no regrets.

                          det är inte helt fel att komma hem igen efter tolv dagar och hitta det här på köksbordet!
                                       
tack, sofiagullet! du känner mig väl :D.

nu är jag hemma igen. 22 timmars bussresa överlevdes ännu en gång. klev på fyrans spårvagn och kände mig mer underlig än när jag kom hem från kambodja. det är ju lite konstigt, kanske? eller så inte. innan jag åkte tryckte jag på göteborgspausknappen, och när jag kom hem körde playknappen igång, så kanske inte kanske inte kanske inte.'
nå, paris. det var fantastiskt. så jävla fantastiskt fint. jag är för trött för att gå in på detaljer, men yeah! jag går i en bra klass, riktigt bra. tinou&lelle är fantastiska människor och pedagoger. och jag tycker har lärt mig tycka om paris.
komma hem, sätta sig på fyran, ner i tvättstugan, iväg till willys, köpa bröd mjölk messmör, hem, ringa sofia, ringa mamma, prata med mormor, ringa chrissy, ringa simon, kolla couchsurfing.com, nytt mejl från stefan och james som han bor hos (i en sån där silvrig husvang i den nashvillska obygden), duscha, skita, äta börja landa landa landa.

oj. jag har glömt bort mitt te. nu är det kallt.

min hjärna funkar inte riktigt, som sagt. jag är sinnessjukt trött. igår tänkte jag "åå, va skönt att få komma hem och sova i ett rum för sig själv så man kan få somna i rimlig tid". nu sitter jag här och bara "ååå vad ensamt, hur ska jag kunna sova utan att ha någon att säga gonatt till?"
jag vänjer mig nog. och någonstans är det faktiskt lite skönt att vara ensam. lite.

det börjar bli dags att knyta mig nu. för de som vill ha lite bättre koll på paris, kan man kika i min bilddagbok, för jag tror inte det blir någon utförlig beskrivning här.

godnatt!

                                         
när det inte går liksom ettiettiettiett är det väldigt lätt att bli överväldigad av känslan av att verkligen dödslängta efter den där fantastiska karln till vänster. DU STEFAN, den 16e, då blir det ett pusskalas utan dess like. PREPARE YOURSELF!! jag ska bland annat pussa dina kinder tills de blir blå.

bilden är snodd från stefans resdagbok. om man vill följa hans trettiodagarsresa från toronto till houston föreslår jag att man kilar in på resdagboken.se och söker på monogrind. häftiga grejer gör han.

ååhååååå (längtanssuck)

                                      
                                            det är här jag hänger

aaaah! jag är så sinnessjukt asocial. förmodligen för att jag är så sinnessjukt trött. inte bra. det är fredag i paris. jag borde förmodligen göra något. men jag hänger kvar i clichy på samma café som igår för det känns liksom alldeles lagom. när billy and the boys kommer tillbaka från sin lilla utflykt inne i stan blir det iofs filmmys, så då är jag ju i alla fall det lilla snäppet mer social.
det är grekisk tragedi som vi jobbar med för hela slanten. som sagt, de två lektionerna vi haft har varit helt toppen! men jag har nog underskattat lite hur trött jag blir, och hur mycket jag faktiskt behöver sova.. igår blev det lampsläckning halv ett. det är inte så fantastiskt bra och genomtänkt. menmen.
åå-åå-åå. det är så typiskt att jag ska vara så opepp, alltid när det gäller. frågan är iofs var hittapånåtintressantpressen egentligen kommer ifrån. jag har ju haft det här carpe-diemsamtalet med mig själv tusen gånger. att jag aldrig kan bli klar med det! fan, jag är ju mätt. varför ska jag äta svindyr mat inne i stan då? jag är inte överförtjust i att svänga benen hela natten, varför ska jag tycka att jag måste göra det bara för att jag åkt bort från hemma för? och jag är ju så himla trött att det skulle vara ett oerhört slöseri att släpa mig iväg för att se nån sevärdhet, för jag är ändå inte tillräckligt alert för att liksom uppleva det. att sitta vid datorn kan ju tyckas vara långt ifrån det ultimata sättet att spendera en fredagskväll i paris (hahaha, det låter verkligen helt hopplöst) men jag sitter på ett litet rökigt skitcafé och lyssnar på fransmän som pratar och gestikulerar och försöker överrösta teven som visar något som påminner om "vem vill bil miljonär" och det är ju för fan också paris. jag klarar mig nog utan  sacre couer, eiffeltornet och edith piafs grav idag faktiskt. fast edith piaf måste jag ju hälsa på, för det har jag ju lovat affe! men än är det en vecka kvar!

och när den veckan är slut, är det bara en vecka kvar till stefan kommer hem. det ska bli så jävla fint och intressant på samma gång.

nu: uppdatera bilddagboken.
aurevoir.

det är här vi har hamnat:



ja, rummen påminner lite om fängelseceller, men det gör INGET, för det är riktigt riktigt fint att vara här. eller ja, idag har jag lite hemlängtan, för jag är så sjukt asocial, men då är det bara att ta datorn och kila ner till caféet på hörnet och låna deras internet och lyssna på franska och slippa prata, så blir det bättre.
i förrgår hade vi vår första lektion med lelle och tinou, och det var alldes ljuvligt och skitkul! men mina magmuskler är fortfarande lite ajaj efter "plankan", vojnevojne. sen har vi hängt runt lite, i grannskapet runt vandrarhemmet och inne i stan, pussats på nollpunkten utanför notre dame, så nu kommer alla i klassen komma tillbaka till paris och hitta sin stora kärlek i livet. igår blev det tidsresa tillbaka till högstadiet när vi blev tillsagda att gå och lägga oss av en arg vandrarhemsman när vi suttit och lekt "snurra pennan" (i brist på flaska) till klockan 02. klassen boundar! och så har jag fått för mig att jag visstdet vill lära mig franska igen. det får nog bli så. nån gång.

nejmenpussochhej!

det känns bättre nu.